Jag är så trött på att se tårar rinna ner för kinden på henne. Trött på att höra hans eviga klagande och skrik. Vill se henne skratta och ha livsglöden som hon hade förut. Just nu är allt bara fel, ingen ler. Kanske är det bäst om de flyttar isär. Kanske är det bäst om hon och jag flyttar, flyttar från stockholm. Kanske blir det när, kanske långt ifrån. Hon pratar alltid om Halmstad, så långt i från vännerna. Villka vänner ? Kanske är det bäst för mig om vi flyttar. Är trött på att vara någon annan än den jag egentligen är. Det är som det ligger och gror inom mig och skriker efter att få komma ut men de kommer inte ut. Trött på att känna mig ensam, som om jag inte passar in.